Jokern av Markus Zusak

I Jokern av Markus Zusak kastas man bokstavligen in i handlingen med en gång. Det är skönt att inte ha så lång startsträcka, men samtidigt gillar jag inte det snabba tempot i den första delen. Det ger mig ingen tid för reflektion och handlingen känns lite tramsig.

Jokern handlar om Ed Kennedy som nästan av en slump förhindrar ett bankrån. Strax efter rånet får han det första esset med tre adresser och klockslag noterade. Han vet inte riktigt vad det betyder, men beger sig till adresserna och förstår snart att han fått uppdrag att utföra.

I början blir jag irriterad på Ed, vars berättarröst deklarerar vilken misslyckad människa han är – jag tycker det är så tröttsamt och vill bara säga till honom: "Gör något åt din miserabla situation människa!" Ju längre in i boken jag kommer desto mer börjar jag tycka om Ed – gissar att det beror på att han vågar ta för sig lite mer av livet och att hans självkänsla ökar i samma takt som hans uppdrag avklaras. Hääärligt, det här behöver du verkligen Ed!

Det är verkligen ett märkligt kompisgäng Ed har kring sig. De verkar inte ha så starka band till varandra, till en början i alla fall. Jag tycker definitivt att Ed ska ge upp Audrey, särskilt efter att ha blivit kallad Bara Ed. Gillar inte… henne. Trots det verkar hon bra på att lyssna, så okej, vän då – på sin höjd! Snåle Marv, är som gubben i lådan, och jag tror inte boken skulle vara desamma utan honom. Latmasken Ritchie däremot, hans karaktär är ganska menlös.

Resten av boken har lite långsammare tempo och det faller mig bättre på läppen. Nu känns handlingen lite mer trovärdig. I sakta mak drivs handlingen framåt och det ger mig möjlighet att reflektera lite – vem ligger bakom korten? vad är syftet med det hela? – och det gillar jag skarpt. Jag är förtjust i böcker som ger mig möjlighet att tänka och klura lite.

Jag ser få likheter mellan Boktjuven och Jokern. Jo förresten, illustrationerna i böckerna tycker jag tillför en extra dimension till innehållet. Att nyttja grafisk kommunikation på detta sätt är verkligen ett smart sätt att få fart på fantasin hos läsaren. Det tackar jag för! Boktjuven är ju en av mina stora favoriter. Den har ett så tydligt allvarsamt budskap. Jokern är ju definitivt mer lättsam.

Jokern är inte någon favorit för mig, men helt okej som tidsfördriv. Du som gillar lättsammare böcker tycker med all säkerhet om Jokern.